Det finns bra val. Och det finns dåliga val.

Det är ett bra val att vara en del i kampen mot barnfattigdomen. Det är ett bra val att kraftfullt engagera sig i den samma kamp. Det är ett bra val att göra stora som små samhällsförändringar för att utradera klasskillnader mellan barn och unga. Det finns bra val.

Det finns också dåliga val. Riktigt dåliga val. Ibland är man kanske som mest medveten om att man gör de dåliga valen.

Idag finns det alldeles för många barn och unga som blir socialt utsatta på grund av vilken inkomst föräldrarna har – eller inte har. Att vara socialt utstött är det ingen som vill vara. Bara känslan att känna sig utanför går som en skarp kniv rätt in i hjärtat – men hur är det då att vara en del utanför gemenskapen på grund av Krösus pengar? Det finns de som kan svara på det – och det finns de som verkligen inte alls kan svara på det.

De som inte kan ge svar på hur det känns att vara en del utanför gemenskapen på grund av Krösus pengar är de som gör det värre för människor med låg eller ingen inkomst alls. De människor som skapar klasskillnader mellan människor ska inte under några som helst förutsättningar föra ett samtal om hur det är att vara fattig. Eller socialt utsatt, med ett finare men så mycket mer kliniskt ord. De människor som sparkar på den som ligger ner – den ska vara tyst – göra om – göra rätt. Kliva tillbaka. Kasta in handduken. Ångra sig. Men framförallt – den ska skämmas.

Därför blir jag oroad när det bara blir värre. När människor gör aktiva val för att slita isär barn. Kan man sova gott om natten?

Det finns de som gör bra val. De som står upp för tanken om alla människors lika värde och rätt till samma möjligheter. Oavsett vem man är eller vart man kommer ifrån. Eller för att tala klarspråk. Oavsett om mamma och pappa har fetast plånbok eller inte.

Sen finns det de som gör dåliga val. Jag hoppas ni inte kan sova gott om natten.

Read Full Post »

Är du stolt, Arthur? Ge mig ett svar!

Vi lever i ett av världens modernaste land. Vi hyllar oss själva när vi eller någon annan gör framgång. Vi är ofta stolta över vad Sverige gjort och gör. Vi sträcker lite på ryggen när vi skänker en hundralapp under Världens Barn-galan. Det är ju ändå välgörenhet.

Och det är just det. Barn. Barn som lever i Sverige som inte får ta del av det som alla dessa insamlingsgalor samlar in. Barn som är i behov av att någon ägnar sig åt välgörenhet för deras skull. För att de tvingas ärva trasiga kläder, för att de inte får glasögonen eller för att de inte kan följa med på klassresa. Det är Sverige idag.

Det ska inte behöva arrangeras pampiga TV-galor för att bekämpa barnfattigdom i Sverige.  Vi ska inte behöva tvingas att utstå Richard Olsson och Agneta Sjödin som ber om att samla in pengar till barn. I Sverige.

Det förväntas att ansvaret ligger hos den med kraften att förändra, investera och bekämpa. I detta fallet ligger det hos en regering. I Sverige är den borgerlig. Flera medlemmar ur den samma regering förnekar att Sverige är drabbat av barnfattigdom.

Så varför tar inte Sveriges regering ett ansvar?  Ett ansvar för barn och unga, deras liv och deras framtid?  Ja, det enklaste svaret är  faktiskt borgerlig politik. Att göra rika människor rikare, och fattigare, fattigare. Det är därför de inte väljer att ta ansvar. Det är ett aktivt val.

Man kan vara stolt. Det för mig in på vad unga människor tycker om det här.  Unga människor brukar ha insikt och hjärta för andra människor. Det får mig att vilja ha reda på vad företrädare för ett av de största politiska ungdomsförbunden har att säga om verkligheten och ansvar. Vad säger egentligen Moderata Ungdomsförbundet om att barn och unga lever i fattigdom? I hela landet, i Värmland, i Karlstad.

Jag bjuder därför in min motsvarighet i Moderata Ungdomsförbundet, Arthur Hulu, ordförande för MUF i Värmland, till debatt. Debatt om att ta ansvar, om barnfattigdom och om vi ska tvingas ha TV-galor till förmån för barnfattigdom i Sverige. Debatten förväntar jag mig ska kunna följas av hela Värmlands befolkning. 

Vi lever trots allt i ett av världens modernaste länder. Ofta är vi stolta. Är Arthur lika stolt över regeringen?

Read Full Post »

Vi vill ta ansvar – vad vill ni?

I dagens upplaga av NWT kan vi läsa om att Socialdemokraterna i Årjäng kritiserar den borgerliga majoriteten för att sakna idéer och visioner, för att de inte tar ansvar för barn och unga i Årjängs kommun. Vårat svar på deras brist på framtidstro är att Årjängs kommun behöver en ny högstadieskola, för hela kommunen. En högstadieskola som är byggd efter dagens krav, som är anpassad till verkligheten och en skola som skapar en gemenskap mellan barn och unga – från alla delar av kommunen.

Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna i Årjäng vill ta ett socialt ansvar. Under flera år har vi starkt stått upp för att kommunen måste börja ta barn och unga på allvar genom att göra investeringar. Det är heller ingen nyhet att den borgerliga, numer ostabila, majoriteten lagt skolfrågan på hyllan.

Från den borgerliga sidan har man aldrig någonsin kunnat visa hur man ska finansiera eller bedriva två högstadium och alla våra bygdeskolor i framtiden. Det om något skapar en osäker stämning. För hur ska majoriteten ha råd med att renovera två högstadium som saknar kvalité och social trygghet? För hur ska majoriteten ha råd med att bedriva skolor med vikande elevantal, skolor där elever riskerar att gå ensam i sin årskull? För hur ska majoriteten ha råd med detta – när inför 2014 ska barn & utbildningsnämnden minska sin budget med 5,1 miljoner – per år! Det är oansvarigt att skjuta problemen framför sig och hoppas att det löser sig ändå. Det är inte värdigt eleverna.

Från borgarnas sida är det enda argumentet att elever tvingas åka buss. Ja, så är det. Elever kommer att få åka buss till skolan. Det är ingen hemlighet. Men det hindrar dem inte att vara en del av en trygg skola, byggd på kvalité och socialt ansvar. Det hindrar inte skolan för att titta på alternativa arbetssätt – måste man gå 08.30-16.00 varje dag? Nä.

För varje dag som går när detta dras i långbänk riskerar vi att förlora en elevs vilja och möjlighet att både lära och utvecklas.

Men vad vill då majoriteten?

Read Full Post »