Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för mars, 2008

Jag har gjort ett val. Ett val som var väldigt svårt att ta, av olika anledningar.

Jag gjorde ett val, att göra något åt det som var fel. Det som var fel kan jag inte berätta för dig. Kanske en annan gång. Ni kommer att märka vad det handlar om.

Jag gjorde något som fick mig att må otroligt dåligt, som får mig att må dåligt. Men innerst inne, så vet jag, att det jag gör, är rätt.

Jag gjorde ett val, jag valde att vara en hjälte. En hjälte för alla andra.

Vi gjorde ett val. Vi är hjältarna för alla andra.

Read Full Post »

Känslan av att man går tryggt och säker är ingen känsla. Känslan av att inget kommer att hända dig är ingen känsla. Det är en inbildning. Det är en inbildning om att Du är så övertygad om att inget kommer att hända dig. Nånsin. Du kan promenera fritt. Inget kommer att hända dig.

För vart Du än går, så är Du alltid trygg. Du behöver inte oroa dig över att ditt liv sätts i fara. Du är alltid trygg, du är alltid trygg med dina vänner. Det är den känslan Du har, som egentligen är en allvarlig inbildning.

En inbildning av att ditt liv kommer att pågå i minst 60 år till. Du kommer att varje dag ha dina vänner i din närhet, de kommer alltid vara där nästa dag du vaknar upp. Du kommer alltid ha ett tak över huvudet, du kommer alltid ha din mat på bordet. Det är vad Du tror, för vad annars kan hända dig?

Men vad Du inte vet,

att Du har precis fel.

Du har allt annat än rätt.

Du vet just precis ingenting!

För känslan av att bara vända sig om, när man hör ett ekandes ljud från en acclererande AUDI-motor, och höra en smäll. Ljudet av ens egen smäll mot en bil, och höra ljudet från en förskräckt vän. Den upplevelsen finns inte i ord att beskriva. Upplevelsen där tankarna gick till att mitt liv var slut. När man vänt sig om, och det enda man ser är ett starkt ljus. Var det ljuset från den acclererande bilen, eller var det ljuset in till Paradiset? Var det ett tecken på att jag hade sjungit min sista sång, ätit min sista godis, och sagt mitt sista ”Jag älskar dig”?

Upplevelsen var inte slut. Tankarna fortsatte att virra runt, likt min kropp. Tankarna om att det var sista gången jag hade träffat mina närmaste, tankarna om att jag faktiskt inte skulle klara det här. Känslan av smärta. Känslan av rädsla. Den fyllde mig.

Men jag överlevde. Och känslan av att överleva något, är lika svår att beskriva känslan av smärtan. Känslan om att jag kämpat för att överleva en sån här olycka, medans andra kämpar varje dag för att överleva. Jag har sedan dess fortsatt kämpa varje dag för att överleva, i vetskapen om att jag faktiskt inte är trygg. Ingen är trygg.

Rädslan finns kvar. Rädslan växer sig starkare, när jag når en väg. När jag når en trottoar. Rädslan om att 10 meter kan förvandlas till en halv sekund finns fortfarande kvar. Rädslan om att en halv sekund kan innebära slutet finns alltid kvar inom mig.

Känslan om att veta om att man inte är trygg har efteråt kommit. Det är en känsla och vetskap som ingen kan ta ifrån mig.

Vetskapen om att min kompis fick låna en ängel för några sekunder, fick mig att se till att det inte skulle få vara så länge till. Jag ställde mig upp. Och står än idag.

Read Full Post »

Jag lever.

Jag lever så extremt mycket, så ni behöver inte oroa er över mitt dåliga bloggande det sista. Skäms litegrann, besöksstatistiken har minskat litegrann, jag ligger inte så högt i statistik i antalet inlägget längre och jag har börjat tappa intresset. Men kommer inte att sluta.

Har gjort mycket sen sist, och har mycket inplanerat framöver.

Ska under dagen författa ett uttalande om att bojkotta OS i Kina.

Read Full Post »

Tack.

Tack för dessa orden.

”Kenny Svensson, internationella ledare i SSU Värmland, har fått mycket känna så stor glädje över att ha sådana människor i vårt älskade SSU.”

Read Full Post »

Ganska lyckat.

Min gårdag igår var precis som man skulle kunna önska sig mitt i stressen.

Börjar morgonen med att gå upp i tid, duscha, göra mig i ordning.

Åker till skolan, där man framför allt träffar Sandra som man inte träffat på år och dar.

Skoldagen går som jag önskat, jag gör saker på lektionerna. Sen fortsätter dagen på det sätt som gör att man känner sig duktig:

Min lärare i mediaproduktion ger mig en aning mycket beröm när jag skrev lite journalistiska texter.

Socialdemokraterna i Karlstad frågar mig om jag vill tala i Karlstad på första maj. (Christian, ring!)

En tjej på högstadiet i Årjäng vill ha hjälp med ett prov, för att hon tyckte att jag kunde ämnet. (politik) Hon skickade mig frågor som hon ville ha svar på, jag skickade svaren tillbaka.

Fick bajsmkt beröm för den affisch jag gjort till Real Gospel påskkonsert.

Pernilla och Marina är snälla mot mig! :D

Jag skiter om jag skryter om det. Jag mådde iaf bra av det.

Denna dagen kände man sig också rätt behövd. Magdalena skickar ett sms och frågar om jag vill hjälpa henne med en diskussionsdel på en rapport. Självklart svarar jag ja.

Tisdagen började rätt bra med också för den delen, får åka med underbara Gunilla från Årjäng till Karlstad.

Nu fattas det bara att jag hinner med på ett möte i Gunnarskog på lördag, efter Norra Älvsborgs DÅK.

jag lovar, det blir politik snart

Read Full Post »

Weee!

Louise lyckades sälja till min pappa, så nu får jag trådlös uppkoppling, vart jag än är!

Är Du också intresserad? Titta in hos Louise.

Read Full Post »

Hur kan Du försvara någon som satt sig påverkad i en bil?

Hur kan Du stå upp för att ett röttägg har gjort något så oacceptabelt som att köra rattfull? Kan Du det verkligen?

Hur kan Du försvara ett mord?

Som tur är, så hände det inget. Men jag tror heller inte Du vet om vad som kunnat hända heller om inte en modig människa såg vad som behövdes göras?

Tror Du att det skulle bara vara lite svajigt på vägen, och kanske hamna i diket? Mer än bara det skulle kunna hända.

Oskyldiga människor kunde blivit dödade! Är det inte lite svårt att försvara den påverkade ifall denne kört på en barnfamilj? Skulle Du vilja försvara dig själv först och främst? För det är väl dig som Du sätter i första rummet, eller hur? Men du har ju liksom inte gjort något, så Du behöver inte vara rädd.

Just precis. Du har inte gjort något. Men sanningen är att Du har gjort allt annat än rätt. Du valde att hellre skita i det, och inte bry sig, än att ställa dig upp och ge den modiga människan det stöd hon behövde. Du vet, det är bra mycket tuffare att rädda liv än att mörda.

Hur? Hur hade Du reagerat ifall din mamma hade blivit dödad? Eller vad sägs om ditt syskon, eller varför kan man inte ta din bästa kompis när man ändå är igång? Du vet inte vad den rattfulla kunde möta på vägen, och tro mig, det behövs inga höga hastigheter innan livet är i fara. Kanske var det just din bästa vän som hamnade framför…

Det handlar om att se skillnad på rätt och fel. Kan Du kalla att det är rätt att skydda den som mördat en oskyldig människa? Kan Du kalla att det är bra? Är det bättre att trakassera den som stoppade allt, den som valde att inte göra samma misstag som  Du kanske gjort?

Det handlar om att ta ansvar. Ansvar för sig själv, men även för omgivningen.

Julia Sjöstedt, hon som gjorde rätt, har fått höra att hon är falsk. Att hon är en kärring. Att de ska få hela Årjäng mot henne. Att hon inte längre är värd att få leva ett gott liv helt enkelt. Men är det verkligen så värt att trakassera någon som kanske räddade livet på den Du älskar? Hade Du vart lika arg på Julia ifall föraren bara hade nuddat litte på din kompis med bilen, innan polisen hann komma?

Kom inte fram till mig, Julia, Elin eller några andra av Julias riktiga vänner, och säg ”men det hände ju inget”, eller ”han får skylla sig själv”. Kom inte fram till oss och berätta det, för gör du det, då berättar vi att det inte handlar om rötägget. Det handlar nu om dessa oskyldiga människor som riskerar livet utan att de vet om det. De som föraren möter efter vägen. Ja just det, de kanske var din kompis?

Kom gärna fram till Julia och säg att hon har ditt stöd. Säg att hon gjorde rätt. Hon gjorde rätt, för hon skulle inte kunna försvara rötägget eller sig själv, ifall han kört på din kompis.

Read Full Post »

Jag har en kompis hemma i Årjäng som heter Julia. En glad, galen och snäll tjej som man vuxit upp lite grann med.

För ett halvår sen så såg hon en ungdom i Årjäng sätta sig på en moped, och den som satte sig var precis allt annat än nykter. Ingen brydde sig, utan de lät honom sätta sig där, full som han var.

Det Julia gjorde var att ta mopednycklarna från den onyktra mopedisten, och vägrade ge tillbaka dem. Det hon sen fick utstå var hot, och smutskastningar från omgivningen. Hon stod på sig, och vägrade ge tillbaka nycklarna. Hon såg skillnad på rätt och fel, och såg vad som kunde blivit konsekvenserna av det som kunde hända.

Inte blev hon poppis, men hon visste ändå att det var hon som gjorde rätt.

Så nu i helgen så hände det ännu en gång.

Samma kille, lika påverkad. Ingen gör något. Alla står och ser på. Alla står och ser på när en onykter kille sätter sig i ett fordon som kan döda, de står och ser på och inte gör något. De bryr sig inte.

Men, som tur var fanns det en tjej där som såg vad som skedde. Hon hann dessvärre inte plocka nycklarna, men hon gjorde en annan bra sak. Hon ringde polisen. Vad mer kan man säga? Vad mer kan man säga om detta mod som hon visar?

Att hon idag är hatad av ett flertal i Årjäng är oerhört tragiskt. Att hon idag tvingas ta emot skit från andra puckade människor som inte vet vad som kunde hänt, andra puckade människor som tror att ”det händer inte oss”, det är så tragiskt så det finns inte.

Julia visste om vilka konsekvenser det skulle få ifall hon skulle ingripa, men det är ändå ett hjältemod det hon gjort. Det hon gjorde, var ett ansvar som alla i samhället har. Som vissa inte fattar.

Alla har vi ett ansvar. Vi har ett ansvar att vara goda samhällsmedborgare. Visst är det svårt att kunna ingripa i en sån här sak, för man vet ju liksom inte hur den påverkade reagerar. Men de som står och ser på, och sedan blir arga på de som gör som Julia? Vad är det för människor egentligen? Vad är det för människor som hellre försvarar en rattfull person, än den som tänker på vad som kan hända? Hon var ju även rädd om den onyktra personen också, även fast att de inte var så himlans bra kompisar. Hon ser vilka risker det kan bli ifall en olaglig A-traktor som maxar i 120, som går på alla fyra, släpps lös i Årjäng. Vilka risker det medför oskyldiga människor som bilen kanske möter.

Julia visste om att hon hade ett ansvar. Fler borde fatta det. Fler borde göra som Julia.

Read Full Post »

Typ jättehemskt att jag inte gjort det.  Men har bara varit så äckligt mycket just nu, mycket SSU, mkt plugg, mkt kompisar. Men nu ska jag skärpa mig. Kan ingen ringa mig när jag tapapr efter i bloggandet?

Hänt jättemycket sen sist.

Min fantastiska kompis Marina Nilsson har blivit vald till ordförande för UNF Värmland, så en massa tidningar, radio och TV har legat hack i häl efter henne. I tisdags var hon i studion för Radio Värmland, och jag var med dit för att ”bara vara där för henne”. Gale mig så nervös hon var.

Jag var ju även på skidläger i förra veckan, där man fick träffa hur många nya underbara människor som helst.

Det var tänkt att jag och Marina skulle åka på SSU Gävleborgs DÅK i helgen, men i sista stund blev det förhinder. Himla tråkigt.

Men nästa helg åker man på SSU Norra Älvsborgs DÅK, vilket blir hur coolt som helst. Det ska bli intressant med alla diskussioner, intressant med nya människor, och givetvis att träffa de som man redan känner. Det ska även bli lyckligt att se Stina Karlsson bli omvald.

Tack Stina för att Du stöttar oss i SSU Värmland så himla bra! Du ser skillnad på rätt och fel!

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.