Imorgon

talar jag troligtvis för elevdemokrati och elevinflytande på en demonstration i Filipstad.

Det är ett demonstrationståg för Ferlinskolans plusjobbare som strax kommer att försvinna från skolan. Det är plusjobbare som skapat trygghet och kärlek bland eleverna, och det är människor som eleverna uppskattar. Nu ska de tas bort och eleverna är nu arga och besvikna.

Elevrådet på skolan har gått den långa byråkratiska vägen, från rektor, till skolchef, till kommunalråd och skolnämnd och de har bara fått svaret “Nej, vi har inte råd”. Det är därför dags för en demonstration för att behålla plusjobbarna, och där kommer jag sticka in med elevdemokrati och elevinflytande.

Elever får hela tiden vara med att säga sitt, men att i slutändan så körs de oftast över och får aldrig vara med i de riktiga besluten. Även fast att det är elevernas arbetsplats, lika mycket som lärarnas, så får de inte vara med. Så är det på många skolor idag. Elevdemokrati är bra, och elevinflytande är ett verktyg för att göra skolan till en trygg plats att gå till. En plats där man känner sig lockad att lära sig något.

Hur lockad är man att vara trevlig på en skola där man körs över? Hur lockad är man att positivt gå den långa byråkratiska vägen för att få som man vill? Det är inte alls lockande.

Därför är jag ändå imponerad av vad som sker i Filisptad, där elever, lärare och föräldrar kämpar på, i motvind, där de hela tiden får ett nej. Ett nej som inte har någon grund. Jag är imponerad av att de använd elevinflytandet som ett verktyg. Elevdemokratin i elevrådet likaså.

Därför ställer jag upp imorgon och berättar för de som inte vet om hur viktigt det är att alla får vara med i beslut som rör elevernas arbetsplats.