Miljöfattigdompartiet

Miljöpartiet i Karlstad har återigen visat att man står för en borgerlig politik som ökar barnfattigdomen. Tidigare har man valt att stå bakom avgifter i såväl Kulturskolan och inom barnomsorgen. Det allra nyaste är att man säger JA till avgifter inom gymnasieskolan. Att ska kunna vara möjligt att ta ut avgifter för klassresor och studieresor. För vissa kan detta vara en självklarhet, för andra inte.

Höga avgifter inom Kulturskolan, barnomsorgen och gymnasieskolan är tre saker som skapar förutsättningar för ökad barnfattigdom. Man behöver inte vara varken sociolog eller nationalekonom för att förstå att det i alla fall inte kan bli bättre. För människor med hjärtat på rätt plats vet man att om man vill bekämpa barnfattigdomen ska man inte ha några avgifter alls.

Nu har Miljöpartiet återigen visat sitt rätta ansikte i Karlstad. Miljöfattigdompartiets främste avgiftsförespråkare, Maria Frisk skriver på Twitter att ”…man gör redan något åt den…” på mitt påstående om att Miljöpartiet ogillar barnfattigdomen men gör inget åt den.

Säg mig –

Hur bekämpas barnfattigdomen genom dessa tre saker:

– Avgifter i Kulturskolan

– Höjda avgifter i barnomsorgen

– Rätt till att ta ut avgifter inom gymnasieskolan

Miljöpartiet är precis som Moderaterna. De säger att man vill bekämpa ungdomsarbetslösheten men gör inget åt dem.

SSU ger julklappar till de borgerliga riksdagsledamöterna

SSU ger julklappar till de borgerliga riksdagsledamöterna

Julen närmar sig med stormsteg. I dagarna börjar flera paket att läggas under julgranarna. Det ska även gälla Värmlands alla borgerliga riksdagsledamöter, Marie Wickberg (c), Nina Larsson (fp), Pia Hallström (m), Christian Holm (m) och Jan Evert Rådström (m). Nu har de borgerliga styrt Sverige sedan 2006. De utlovade satsningarna har inte gett positivt resultat. Men, på jul är vi alla lika. Därför får dessa personer julklappar av SSU Värmland.

Marie Wickberg (c) får en mjukistiger. Detta för att man inte lyckas vara alliansens gröna röst.

Nina Larsson (fp) får en lära sig att läsa-bok. Detta för att unga elever fortfarande inte når målen i skolan.

Pia Hallström (m) får ett mjukisdjur. Detta för unga människor fortfarande saknar trygghet i dagens Sverige.

Christian Holm (m) får filmen ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Detta för att ungdomsarbetslösheten ökat de senaste åren.

Jan Evert Rådström (m) får ett leksakståg. Detta för att tågen fortfarande inte kommer i tid.
 
–          Det är viktigt att man blir påmind om regeringens misslyckanden även i jultider. Samtidigt som utlovade satsningar inte gett resultat saknar också borgarna visioner. Det är inte värdigt varken dagens ungdomar, Värmland och Sverige, säger Kenny Svensson, distriktsordförande för SSU Värmland.

Imorgon torsdag kommer Nina Larsson att motta sin julklapp på plats i Karlstad.

Det finns bra val. Och det finns dåliga val.

Det är ett bra val att vara en del i kampen mot barnfattigdomen. Det är ett bra val att kraftfullt engagera sig i den samma kamp. Det är ett bra val att göra stora som små samhällsförändringar för att utradera klasskillnader mellan barn och unga. Det finns bra val.

Det finns också dåliga val. Riktigt dåliga val. Ibland är man kanske som mest medveten om att man gör de dåliga valen.

Idag finns det alldeles för många barn och unga som blir socialt utsatta på grund av vilken inkomst föräldrarna har – eller inte har. Att vara socialt utstött är det ingen som vill vara. Bara känslan att känna sig utanför går som en skarp kniv rätt in i hjärtat – men hur är det då att vara en del utanför gemenskapen på grund av Krösus pengar? Det finns de som kan svara på det – och det finns de som verkligen inte alls kan svara på det.

De som inte kan ge svar på hur det känns att vara en del utanför gemenskapen på grund av Krösus pengar är de som gör det värre för människor med låg eller ingen inkomst alls. De människor som skapar klasskillnader mellan människor ska inte under några som helst förutsättningar föra ett samtal om hur det är att vara fattig. Eller socialt utsatt, med ett finare men så mycket mer kliniskt ord. De människor som sparkar på den som ligger ner – den ska vara tyst – göra om – göra rätt. Kliva tillbaka. Kasta in handduken. Ångra sig. Men framförallt – den ska skämmas.

Därför blir jag oroad när det bara blir värre. När människor gör aktiva val för att slita isär barn. Kan man sova gott om natten?

Det finns de som gör bra val. De som står upp för tanken om alla människors lika värde och rätt till samma möjligheter. Oavsett vem man är eller vart man kommer ifrån. Eller för att tala klarspråk. Oavsett om mamma och pappa har fetast plånbok eller inte.

Sen finns det de som gör dåliga val. Jag hoppas ni inte kan sova gott om natten.

Är du stolt, Arthur? Ge mig ett svar!

Vi lever i ett av världens modernaste land. Vi hyllar oss själva när vi eller någon annan gör framgång. Vi är ofta stolta över vad Sverige gjort och gör. Vi sträcker lite på ryggen när vi skänker en hundralapp under Världens Barn-galan. Det är ju ändå välgörenhet.

Och det är just det. Barn. Barn som lever i Sverige som inte får ta del av det som alla dessa insamlingsgalor samlar in. Barn som är i behov av att någon ägnar sig åt välgörenhet för deras skull. För att de tvingas ärva trasiga kläder, för att de inte får glasögonen eller för att de inte kan följa med på klassresa. Det är Sverige idag.

Det ska inte behöva arrangeras pampiga TV-galor för att bekämpa barnfattigdom i Sverige.  Vi ska inte behöva tvingas att utstå Richard Olsson och Agneta Sjödin som ber om att samla in pengar till barn. I Sverige.

Det förväntas att ansvaret ligger hos den med kraften att förändra, investera och bekämpa. I detta fallet ligger det hos en regering. I Sverige är den borgerlig. Flera medlemmar ur den samma regering förnekar att Sverige är drabbat av barnfattigdom.

Så varför tar inte Sveriges regering ett ansvar?  Ett ansvar för barn och unga, deras liv och deras framtid?  Ja, det enklaste svaret är  faktiskt borgerlig politik. Att göra rika människor rikare, och fattigare, fattigare. Det är därför de inte väljer att ta ansvar. Det är ett aktivt val.

Man kan vara stolt. Det för mig in på vad unga människor tycker om det här.  Unga människor brukar ha insikt och hjärta för andra människor. Det får mig att vilja ha reda på vad företrädare för ett av de största politiska ungdomsförbunden har att säga om verkligheten och ansvar. Vad säger egentligen Moderata Ungdomsförbundet om att barn och unga lever i fattigdom? I hela landet, i Värmland, i Karlstad.

Jag bjuder därför in min motsvarighet i Moderata Ungdomsförbundet, Arthur Hulu, ordförande för MUF i Värmland, till debatt. Debatt om att ta ansvar, om barnfattigdom och om vi ska tvingas ha TV-galor till förmån för barnfattigdom i Sverige. Debatten förväntar jag mig ska kunna följas av hela Värmlands befolkning. 

Vi lever trots allt i ett av världens modernaste länder. Ofta är vi stolta. Är Arthur lika stolt över regeringen?

Vi vill ta ansvar – vad vill ni?

I dagens upplaga av NWT kan vi läsa om att Socialdemokraterna i Årjäng kritiserar den borgerliga majoriteten för att sakna idéer och visioner, för att de inte tar ansvar för barn och unga i Årjängs kommun. Vårat svar på deras brist på framtidstro är att Årjängs kommun behöver en ny högstadieskola, för hela kommunen. En högstadieskola som är byggd efter dagens krav, som är anpassad till verkligheten och en skola som skapar en gemenskap mellan barn och unga – från alla delar av kommunen.

Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna i Årjäng vill ta ett socialt ansvar. Under flera år har vi starkt stått upp för att kommunen måste börja ta barn och unga på allvar genom att göra investeringar. Det är heller ingen nyhet att den borgerliga, numer ostabila, majoriteten lagt skolfrågan på hyllan.

Från den borgerliga sidan har man aldrig någonsin kunnat visa hur man ska finansiera eller bedriva två högstadium och alla våra bygdeskolor i framtiden. Det om något skapar en osäker stämning. För hur ska majoriteten ha råd med att renovera två högstadium som saknar kvalité och social trygghet? För hur ska majoriteten ha råd med att bedriva skolor med vikande elevantal, skolor där elever riskerar att gå ensam i sin årskull? För hur ska majoriteten ha råd med detta – när inför 2014 ska barn & utbildningsnämnden minska sin budget med 5,1 miljoner – per år! Det är oansvarigt att skjuta problemen framför sig och hoppas att det löser sig ändå. Det är inte värdigt eleverna.

Från borgarnas sida är det enda argumentet att elever tvingas åka buss. Ja, så är det. Elever kommer att få åka buss till skolan. Det är ingen hemlighet. Men det hindrar dem inte att vara en del av en trygg skola, byggd på kvalité och socialt ansvar. Det hindrar inte skolan för att titta på alternativa arbetssätt – måste man gå 08.30-16.00 varje dag? Nä.

För varje dag som går när detta dras i långbänk riskerar vi att förlora en elevs vilja och möjlighet att både lära och utvecklas.

Men vad vill då majoriteten?

Där förändringen sker – där är du.

Den senaste tidens hatiska drev mot Håkan Juholts påstådda bostadsfusk har inte bara drabbat honom själv. Det har inte bara drabbat socialdemokratin och förtroendet för dess kraft att skapa ett samhälle som är bra mycket bättre än det vi har idag. Socialdemokratin vill utradera verkligheten om att rika människor blir rikare, och fattigare människor blir fattigare. Den verkligheten är riktig och ökar varje dag. Socialdemokratin har drabbats på grund av andra människors välvilja att skada. Såväl socialdemokrater som icke socialdemokrater. Det finns krafter i vårat parti som vill skada oss. Låt oss stå emot dem och visa att Sveriges väl går först.

Därför, kan det också vara tungt att idag vara en ung människa med drömmar om att förändra. Därför, kan det idag vara tungt att vara en ung människa som tror på varje människas lika värde. Varje människas lika rätt och lika möjligheter. Därför, kan det idag vara tungt att man gjort ett ställningstagande för socialdemokratin. Därför, kommer känslan – Varför gick jag med i detta?

Det är inte sista gången man funderat den frågan. Och väl är det. Det är inte sista gången man tvingats ner till marken. Heller inte sista gången man fått insikten av att inre makter vill skada andra människor. Men det är inte huvudsaken att försöka slippa detta. Huvudsaken är att vi inte får ge upp. Så länge man inte ge upp har man inte förlorat.

Ju större motgång vi möter, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom och framåt. Sluta därför aldrig att tro på din kraft att vara en del av den unga generationen som tror på samhällsförändring. Sluta aldrig att tro på din förmåga att med ditt brinnande engagemang vara en spjutspets för socialdemokratin. Sluta aldrig att tro på din förmåga att kraftfullt stå upp för den enda tanken som utraderar skillnader mellan människor. Som gjorde det igår, som gör det idag och som ska göra det imorgon. Där det sker – där är du.

Ge inte upp. Gör vi det, förlorar vi.

Alla vill äta vid regeringens bord – men ingen vill diska

…eller – politiker är som krokodiler, stora i käften men saknar öron.

2003 tog jag klivet in i SSU. 13-åriga Kenny Svensson, mitt ute i borgerlighetens näste i Årjäng. Men redan när jag gick hem samma dag från min skola, kände jag starkt att valet jag hade gjort, det var rätt. En stolthet och glädje infann sig. Jag kände att jag ville förändra, ung och naiv trodde jag att jag ensam kunde förändra världen. SSU har under alla år gett mig mer än vad jag någonsin kunde ana och jag känner att SSU kan ge mig ännu mer – om jag väljer rätt väg. Jag är fortfarande ung.

2007 fick jag möjligheten att gå på min första SSU-kongress. Jag hade blivit vald att representera mitt hemdistrikt, Värmland. Jag förstod nog inte vad jag skulle få vara med om, och hur viktigt det skulle bli med kloka beslut och ha en sund viljeriktning. Nu är det dags igen för kongress, min tredje. Detta året har jag hunnit fylla 20 men frågan är – SSU-kongressen kanske slår allt?

SSUs förbundsordförande Jytte Guteland har valt att inte ställa sig till förfogande vid kongressen i augusti. När hon har varit den främsta inom arbetarerörelsen att prata föryngring och förnyelse – har också hon insett att SSU-ordförande är inte ett livstidsuppdrag. Under de senaste åren med Jytte Guteland vid rodret har SSU blivit mer legitimt och seriöst bland unga människor. Därför, är det med lite vemod när Jytte Guteland lämnar. I alla år vi jobbat tillsammans, när hon besökt Värmland, har det varit tajt och välplanerat, haft en ständig dialog och ett bra utbyte. Det kommer jag att sakna.

Jytte Guteland lämnar och en ny och kunnig person ska ta över. En ny förbundsstyrelse ska ta SSU framåt. Jag känner att SSU kan och ska ge mer än vad det ger idag. Jag vill se ett SSU som vill vara med och ta ansvar, jag vill se ett SSU med stora öron, ett konkret och brett engagemang.

Jag och SSU Värmland har starkt tagit ställning för Gabriel Wikström till ny ledare för SSU. Vi har gjort det med övertygelsen om att Gabriel Wikström inte bara har viljan också utan kraften att förverkliga SSUs visioner. Kraften att förverkliga våra mål, kraften att ta sig an utmaningarna. Jag är en person av den sorten att jag kräver ständig produktivitet av människor som valt att ta ansvar. Jag känner mig trygg med Gabriel Wikström – under den tiden han varit ordförandekandidat har en rad politiska förslag levererats. Det har handlat om allmän skolplikt från tre års ålder till att upprätta en tankesmedja inom SSU. Och ja – det går alltid att droppa olika förslag lite då och då – och ska man göra det – ja då ska man ha kraften till att gå från ord till handling. Jag och SSU Värmland andas i den övertygelsen att Gabriel Wikström är rätt SSUare på rätt plats när han blir vald.

Politik är att välja. Orden skallar från Olof Palme. Politik är att välja och vilja, politik är att ta ansvar, politik är att vilja förändra. Det är positivt att det finns mer personer till uppdrag än vad det finns platser. Det skulle kunna skapa ett engagemang bland andra att göra vad man tror är bäst för SSU. Därför har jag valt, därför har de andra ombuden i våran delegation valt, därför har SSU Värmland valt, att ge sitt fulla stöd till Gabriel Wikström som ordförande för SSU.

Och visst känner man igen känslan man har nu, med känslan jag hade när jag tog klivet in i SSU. Jag känner mig trygg, stolt och glad. Det här blir bra!

Läget vid fronten – Naziterror mot judarna i Frankrike!

”Enligt till London ingående meddelanden ha tyskarna inlett en tygellös terror mot judarna i Paris. På order av ockupationsmyndigheterna vräkas sjuka judar ut från sjukhusen och berövas judiska föräldrar sina barn. 28 000 män, kvinnor och barn ha arresterats. Av dem 300 begått självmord. De vilda judepogromerna i Paris ha väckt harm och förbittring samt framkallatprotester till och med från medlemmar av stadens förvaltningsbyrå”.  (Stockholm 10 september 1942)

Stycket är hämtat från ”Nyheter från Sovjetunionen. Pressavdelningen Sovjetunionens legation”. Min farfars pappas morbror fick ständigt långa maskinskriva nyhetsbrev av vad som skedde på fronten under andra världskriget, ur ett sovjetiskt perspektiv. Fråga mig inte varför han fick dessa rapporter, då ingen av mina äldre i min familj kan minnas att August Aronsson, som han hette, var kommunist. Dokumenten har jag ärvt, eller tagit del av, då ingen annan velat ha dem. Det är ett femtital rapporter från Fronten, nästan intakta. Det kan berättas om både det ena och det andra, om stupade människor och hur man tagit mark från tyskarna.

”I Stalingrad ha sovjettrupperna konsoliderat sina ställningar, slagit tillbaka anfall från smärre ryska trupper, samt företagit väpnad spaning. I stadens södra del ha sovjettrupperna under ett häftigt anfall återerövrat flera fientliga stödjepunkter. Under de båda senaste dagarnas strider ha tyskarna förlorat över 800 man i stupade, 7 kanoner, 51 granatkastare och kulsprutor, 19 bunkers och skyttevärn samt 5 flygplan” (Stockholm 12 november 1942)

BREV OCH UTTALANDEN AV KRIGSFÅNGAR

”En polack som tjänar Hitler lägger snaran om sin egen hals. En tillfångatagan soldat ur 102:a tyska infanteridivisionen, 233:e regementet, polacken Jori 3, berättar: Till år 1939 arbetate jag som lärare i en polsk folkskola. När tyskarna erövrade Polen stängde de alla polska skolor. Skollokalerna användes till kaserner och sjukhus. I våras mobiliserades jag till den tyska armén. Det var mycket svårt för mig att ta på mig den nazistiska soldatuniformen, som avskys i hela världen. Jag förstod mycket väl, att en polack, som frivilligt eller ofrivilligt tjänar Hitler lägger snaran om sin egen hals. Därför beslöt jag mig för att vid första tillfälle gå över till Röda armén. Under fyra dagars strider förlorade vårt kompani över 80 man stupade, sårade och fångar. När vi lågo i skyttegravarna visade sig plötsligt ryska tanks, åtföljda av ett infanteri. Soldaterna flydde, men jag kröp ur skyttegraven och gav mig till fånga” (Stockholm 28 juli 1942)

Man känner nästan historiens vingslag när man läser. I de mer brutala dokumenten får man upp krigsscener som liknar både Pearl Harbor och Saving Private Ryan, eller Schindlers list. Det har hänt.

Inför körkortsutbildning som tillval vid Årjängs gymnasieskola

Årjäng Norges Nationaldag 2011

Motion om att införa körkortsutbildning som tillval vid Årjängs gymnasieskola

För den som har körkort, kan man än idag blicka tillbaka på friheten som infann sig samma dag man fick ”lappen”. Minnet sitter kvar, oavsett om man tog det för 30 år sedan, eller förra året.

Det är också ett körkort som skapar större frihet för en människa. Man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden, det blir lättare att röra sig både lokalt och regionalt. Kort och gott – alla vet vilka fördelar som kommer med ett körkort.

Samtidigt ser vi hur priserna för att få denna åtråvärda ”lapp” skjuter i höjden. Att lägga ut totalt 10 000 kronor för en körkortsutbildning innehållande teori och praktik, och alla kostnader som tillkommer vid själva uppkörningen, är mer vanligt än ovanligt. Möjligheten att ta ett körkort ska aldrig bli en fråga om vem som har störst plånbok.

Genom att införa körkortsutbildning vid Årjängs gymnasieskola skapar man inte bara en attraktiv utbildning, utan varje elev lämnar skolan mer attraktiv för arbetsmarknaden. Genom att införa körkortsutbildning vid Årjängs gymnasieskola finns det möjlighet att klasskillnader minskar mellan människor.

Därför föreslår jag att:

–         Det startas en utredning på vilka möjligheter det finns att starta körkortsutbildning som tillval

–         Att utifrån utredningen föreslås det att ge resurser till Årjängs gymnasieskola för att genomföra tillvalskursen

Samma dag som ovan

Kenny Svensson

Gruppledare för Socialdemokraterna i barn & utbildningsnämnden för Årjängs kommun

Betydelsen av att veta sina rötter…

Jag har alltid haft ett stort intresse av vart mina rötter har sitt ursprung. Vilka mina förfäder var, vad som var speciellt för dem. När de föddes, när de dog. Vad som hände då, för 100 år sedan och 100 år till. Det har alltid legat mig varmt och alltid tagit plats i tankeverksamheten, men alla omkring har kanske inte märkt det.

I dagarna har jag tänkt mycket på min farfars pappas, morbror, August Aronsson (f. 1877 d. 1963). Han är förvisso inte en av de äldsta jag funnit i all släktforskning och hört berättelser om, men ändå har jag funnit starka kopplingar mellan mig och honom.

August hade ett engagemang för sociala frågor. Det kunde handla om fattigvård, barnavård eller alkoholmissbruk. Han var engagerad i den lokala ”barn och vård-nämnden” i Blomskog, genom föreningar som Blåband, Folkets hus-föreningen och en rad med andra föreningar.

August hade ett stort intresse för vad som hände ute i världen. Han fick varje vecka rapporter i form av maskinskrivna brev om vad som hände på fronten under andra världskriget, utifrån dåvarande Sovjetunionens perspektiv. Dessa rapporter har jag fått ta del av, och vittnesskildringar om både tysken och amerikanaren gör andra världskriget mer spännande än vad det redan var.

När Kooperativa förbundet fyllde 50 år, 1949, fick August åka till stora Stockholm för att motta medalj. Det var G.H von Koch-plaketten i silver, med texten ”Bryt nya marker, bliv pionjär” på baksidan. Med det blir bilden tydlig om att August också hade en avgörande roll för det kooperativas framfart i Blomskog och i Värmland.

August hade ett engagemang för varje människa. Hans morbror Gabriel var funktionshindrad och August tog ett stort ansvar för honom när Gabriels bror, Aron, dog, som innan hade tagit ansvar för Gabriel. August hade själv inga egna barn, men hade ett stort hjärta för syskonbarnet Gustaf, och hans fyra barn.

För att sammanfatta August, är det såklart med ett stort engagemang och med många bollar i luften. Hela tiden framåt och ständigt på språng. Jag kan inte låta bli att finna likheter mellan mig och honom. Är det här jag fått mitt engagemang ifrån?

Jag fortsätter min djupdykning i mina äldre släktingar. Varje dag känns det som att man får reda på något nytt. Det är stor mystik och många frågor som blir besvarade, och förblir obesvarade. Men för mig betyder det mycket att kartlägga mina rötters härkomst. Det finns en respektfull betydelse av att göra det.

Nästa gång berättar jag om någon annan. Jag har ju rötter i inte bara Blomskog och Årjäng, utan i Edsvalla, Dalsland och USA. Vad jag vet.

Bilderna nedan är såklart på August och hans grav, som ingen vårdat på säkert 30 år.